myworldmylife

Ikväll var jag i vattenpalatset och provade undervattensrugby. Lisa spelade när hon bodde i Uppsala och försöker nu starta upp ett lag här i stan. Vi var sexton stycken som kom idag. Några som har spelat förut, några fridykare och några nybörjare.

Vi började med att dela upp oss i två grupper då vi nybörjare fick prova på att simma omkring med utrustningen (simfötter, cyklop och snorkel), dyka ner till botten och passa bollen. Det roligaste var när vi övade på att brottas om bollen.

När vi spelade match på slutet var det riktigt svårt. De som spelat förut och fridykarna var ju vana att dyka ner till botten, behövde inte fundera på tryckutjämning, simmade fort och visste hur länge dom kunde vara under vattnet. I vårt lag var det mest dom som spelade och vi som tittade på.

Jag blev tokirriterad efteråt när en av veteranerna sa att "man inte gjorde någon nytta av att bara ligga vid ytan och titta på. Och när man brottas är det bara onödigt att liksom stänga in bollen". Jag menar, hon vet ju att hon kommer till ett helt nystartat lag där det kommer vara nybörjare. Hon kan ju inte räkna med att vi ska vara duktiga. Första träningen dessutom. Det var väldigt onödigt sagt, man blir ju inte sugen på att vara hennes lagkamrat liksom.

Jag tror det skulle vara bättre att spela match bara nybörjarna ensamma i början så det blir mer jämnt och man har en chans att delta ordentligt i spelet. Men då måste det ju komma tillräckligt många.

Tyvärr börjar jag känna av en förkylning eller något, (svininfluensan kanske?) så det gjorde ont i bihålorna när jag dök ner till botten. Dessutom tyckte inte min skadade fot om att simma i fenor. Jag vill gärna prova igen, helst när jag är läkt och frisk. Och att det kommer vara fler i min nivå där. Kom och prova!