Lunch på stan

Mitt knä är nästan helt bra idag. Skönt. Så jag har besökt gymmet nu på morgonen och gick/sprang på löpbandet i hela 50 minuter. Heja Mig! Hann inte göra så många styrkeövningar idag eftersom jag var lite sen, fastnade i Harry Potter och Fenixorden, får blir mer av den varan på torsdag och/eller fredag.

Snart ska jag iväg till stan och luncha med Petra och Zarah. Det blir på Wayne´s som vanligt, jag är inte sugen på det men lär ju bli nedröstad. Potatisgratäng med rökt skinka eller nachotallrik på 21:ans café skulle smaka bättre idag.

Två dagar kvar.

När jag kommer till jobbet måste jag fråga chefen på en gång om jag får sluta tidigare imorgon. Med de strikta reglerna vi börjat med på sista tiden blir jag inte ett dugg förvånad om han säger nej. Helt galet vad allt ska va korrekt hela tiden, man ska jobba precis hela tiden och det går inte för sig att vila om man får två minuter över, "då kan du sopa golvet sålänge". Fan va skönt det ska bli att slippa det där stället snart.

Oj, nu kommer min skjuts. Ciao.

Vuxenspråk

Aj! Jag vaknade inatt och märkte att mitt knä gjorde sjukt ont. Förstår inte vad jag har gjort. Om det hände på matchen igår borde jag väl ha märkt de? Om inte just då så efteråt när man bli kall, men icke. Det gör ont på insidan när jag böjer på det så jag haltar omkring här hemma just nu. Jag och Petra ska gå en promenad om en stund och se om det hjälper. Måste bli bra så jag kan träna igen och jag som hade tänkt försöka ta ledig på onsdag så jag kan vara med på sista matchen innan sommaruppehållet. Håll tummarna för mig.

Jag jobbar fyra veckor till sen har jag semester, ska bli så himla skönt, hoppas bara solen tittar fram igen.

Tio dagar kan vara en ganska lång tid, särskillt efter en hel vecka tillsammans, men på torsdag får jag träffa dig igen. Weeeii.

Jag hoppas du fick dig en tankeställare och förstår att det inte är okej att uppföra sig på det sättet. Förväntar mig en förändring, snarast.

Varför ska vuxenspråk vara så krånglig? Skriv så man förstår istället.

Ciao.

Down, why?

Jag blev plötsligt jättedeppig, till synes helt utan anledning. Ena stunden gjorde jag iordning mig för att hitta på något med mina vänner, två sekunder senare har humöret sjunkit i botten. Inte arg, inte besviken, bara nere. Mysko. Nu har jag ätit, om det kan ha varit boven i dramat, hoppas det går över snart iaf. Jag vill ju ha trevligt ikväll.

Först ska jag, Zarah och Petra till Torshälla och kolla in Vikingaspelen. Det blir första gången för mig, har ingen aning om vad det är för spektakel. Sen ska vi hem till Petras föräldrar och titta på em-kvalet mellan Sverige och Danmark. Så himla dumt att matchen visas på nian, hur många har den kanalen liksom?

Imorgon ska jag spela fotbollsmatch, som alltid på söndagar. Vi möter serieledarna borta och jag är ganska säker på att vi kommer åka hem med en förlust i baken. Jag vet att man ska tänka positivt men ibland går de faktiskt inte.

Nej nu ska jag återgå till att försöka sluta deppa. Ciao.