Suck
Det är fyra dagar kvar tills Chrille kommer hem, han är militär och jobbar nere i Ronneby. I snitt kommer han hem varannan helg, vilket är alldeles för sällan enligt mig, och han har ett helt år kvar. Suck. Det är jobbigt att sakna någon hela tiden. Men det är bättre att ha honom ibland än inte alls. Det värsta är att han antagligen ska åka iväg på utlandstjänst, kanske redan i november, och vara borta i fyra månader. FYRA MÅNADER! Det är längre än vi varit tillsammans. Dessutom är jag den som verkar ta det hårdast, och jag är den som får stanna hemma och vänta.
Jag har inte ens tre månader kvar på jobbet. Hm.. det känns som jag skrivit det förut, kanske innan jag fick förlängt. Hur som helst så går tiden väldigt fort, även om det inte känns så när man väl är där och sliter. Det jobbigaste är att jag verkligen inte har en aning om vad jag vill göra, vad jag vill jobba med. Är det för mycke begärt att stanna tiden ett tag? Eller att jag vinner på lotto och blir ekonomiskt oberoende för resten av mitt liv?
Snart måste jag åka till jobbet och lämna min stackars bebis alldeles ensam. She breaks my heart.
Ciao.