myworldmylife

I tisdags kväll, halv tolv, fick jag min första födelsedagspresent. Några veckor för tidigt dock. Det var en liten grå hårtuss, med vita tassar, vit haka och röda fläckar. Så nu är jag "mamma" åt en liten kattjej på tio veckor. Har inte kommit på något bra namn än, så hittills kallas hon gumman, älskling, sötnos m.m. Hon är en salig blandning av Norsk skogskatt, perser, brittisk korthår och bondkatt. En lyckad kombination måste jag säga. Hon är långhårig, väldigt nyfiken och busig, och hon älskar att bli buren och spinner i stort sett hela tiden. Det enda negativa är att hon försöker bita på mina smycken och idag kissade hon i sängen. Undrar om det var en protest mot att jag inte tömt lådan. Men förhoppningsvis lär hon sig snart hur man ska bete sig.

När man skaffar en kattunge ska man inte vara borta några längre stunder under, åtminstone, den första veckan. Eftersom jag jobbar så är Petra och Freja här och leker med henne några timmar när jag är där. (Ingick kanske i presenten eftersom jag fick henne av Petra) Det är jättejobbigt varje gång jag ska lämna henne, hon är så sällskaplig och vill alltid vara nära mig. Har jag inte "brytt mig om" henne på några minuter så piper hon och lyfter jag inte upp henne när hon kommer så klättrar hon upp själv. Det är mysigt att någon tycker om mig så mycket, men jag får ju så dåligt samvete när jag måste gå.

Ciao.