myworldmylife

Jag har längtat till Kronskogen, det är mitt favoritställe att promenera och springa på. Efter mitt möte med ormen i våras lovade jag mig själv att inte komma tillbaka förens marken frusit. Idag kunde jag inte hålla mig. Jag snörade på mig joggingskorna och gav mig av, med blicken fäst på marken. Jag hann nästan ända bort dit där man kan svänga av till Tuna Park innan en orm slingrade sig av vägen och in i snåren. Jag gav till ett tjut och ett skutt innan jag med hög puls skyndade mig ut ur skogen. Det blev den asfalterade vägen hem. Suck. Nu tänker jag inte sätta min fot där inne förens vintern kommer.