myworldmylife

Jag kunde gå på foten igår trots att det gjorde ont att böja den. Klockan åtta slog jag mig ned i soffan för att titta på Så ska det låta och placerade foten i högläge. Efter programmet skulle jag gå och kissa så jag ställde mig upp. En helt sjuk smärta spreds i foten. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Tårarna kom och Chrille tog med mig till akuten.

Tror ni det var en lugn kväll på akutmottagningen? Icke. Väntrummet var nästan helt fullt. Många små barn, stackarna. Receptionisten sa att det bara var två andra som skulle till ortopeden så det borde gå ganska smdigt för mig ändå. Perfekt.

Plötsligt kommer två pojkar in (typ 15 år gamla) och det droppar blod från den ena. Nån jävel högg mig säger han och dom blir direkt infösta i ett rum.  Strax efter springer sköterskorna iväg med honom på en säng. Både pojkarna verkade helt chockade, hoppas det slutade bra.

Efter en lång väntan blev jag uppropad och fick halta bort till ett rum. Ortopeden kikade på min fot i två sekunder och sa att han skulle skicka mig till röntgen. Jag får gå ut till väntrummet igen.

Mer väntan. Tidningar blädras igenom. Det kommer in fler med onda fötter. Jag ropas upp igen, denna gång får jag åka rullstol. Hamnar i ett rum och får vänta lite till. En supertrevlig och glad sköterska kommer och tar bilder på min fotled. Chrille rullar tillbaka mig till väntrummet.

Väntan. Väntan. Väntan. En före detta arbetskamrat kommer in. Hennes mamma är dålig. Inget allvarligt hoppas jag. Jag ropas upp för sista gången och får träffa ortopeden i två sekunder till. Han säger att röntgenbilderna såg bra ut, att det rör sig om en stukning. Surprice liksom. En till två veckor borde det ta att läka. Suck. Han säger att en sköterska ska komma och linda foten.

Sköterskan kom. Han lindade foten och gav mig ett par kryckor. Säger åt mig att ha foten i högläge så fort jag sitter eller ligger, att avbelasta foten i början då det gör som mest ont, men att jag så snart som möjligt ska börja gå på den. Då kommer det gå smidigare att bli bra.

Jag hoppar iväg, väldigt ovan på ett par kryckor. Tre timmar har försvunnit. Jag är 300 kronor fattigare. Med en lindad fot och en bestämd hjärna som säger att jag ska vara tillbaka på fotbollsplanen nästa vecka.



Nu är det morgon. Der blev några timmar sömn trots att det inte fanns en enda skön ställning att ha foten på. Det är väldigt otympligt att bara ha en frisk fot när man ska ta sig fram, kryckorna är mest ivägen här inne så jag skuttar på ett ben.

Det är så himla typiskt. Så fort jag verkligen kommer igång med träningen ska det hända något. Oftast blir jag sjuk men den här gången hittade dom på något annorlunda.

Men jag tänkte bränna kalorier de här dagarna ändå. Hoppa på ett ben är sjukt jobbigt. Jag kommer bli tokstark i vänster ben och rumpa + armarna.