Påskhelgen
Påsken spenderades i Gunnarsbyn, drygt 4 mil utanför Boden. Himlen täcktes av moln och marken täcktes av snö. Eftersom det är väldigt begränsat med aktiviteter i byn hade jag planerat att träna massor, jobba på sommarformen liksom. Dom planerna slogs i kras på en gång. I torsdags morse, då vi skulle åka, vaknade jag med en utblommande förkylning. Ont i halsen, snorig, hängig och tung i huvudet - så såg min fysiska hälsa ut hela påskhelgen.
Vad gjorde jag då de nästan fyra dagarna där uppe? Svaret är: Inte mycket. Några pulkaåk i GB-backen, byggde en snögubbe och en snölykta, en promenad runt byn, middagar med släkten, lek med småkusinerna, shopping hos Nestors (en diversehandel med nästan bara second hand prylar), fick en snabbkurs i stickning av farmor och det blev en del kortspelande och tv-tittande på kvällarna. Var ganska mycket dötid mellan aktiviteterna. Trist. Jag låter bitter jag vet, men jag tror mitt hälsotillstånd bidrog en hel del. Man blev liksom ännu mer begränsad. Annars brukar det va ganska mysigt där uppe i norr, och det var kul att träffa släkten.
Hemresan kunde dock blivit bättre. Uppe i flygplanet när vi började närma oss Arlanda fick jag en sprängande huvudvärk, det kändes verkligen som att huvudet skulle explodera. Jag visste inte var jag skulle ta vägen och var nästan helt säker på att jag fått en hjärnblödning, har hört att man då får en outhärdlig huvudvärk. Aldrig mer att jag flyger förkyld.
Efter lite mat och en ipren, just då världens bästa uppfinning, så skulle jag, Lisa och Lotta orientera oss hem i bil från långtidsparkeringen. Till saken hör att jag är den enda med körkort, och jag typ saknar lokalsinne, så jag körde med hjälp av två systrar med olika åsikter om resvägar. Det positiva var väl att alla tre gånger vi körde fel så kom vi på det med en gång. Haha. Hem kom vi i alla fall och det var ju huvudsaken. Nu är jag dock ganska säker på att nästa gång jag kör från Arlanda kommer jag åka rätt hela vägen. Man lär sig av sina misstag.
Nu sitter jag här hemma och funderar på vad jag ska göra för härligt på min lediga måndag. Om någon timme ska jag skjutsa Britta till bussen men jag hinner nog med en skön promenad i Kronskogen först. Sen är det nog dags för en sen lunch och ikväll kanske det blir slagstaglass med Petra. Om jag orkar ska jag gå på BodyPump med Marie och Kristina men jag vet inte om det är en jättebra idé. Idag är första dagen utan halsont så det kanske vore bra att vila inför fotbollsträningen imorgon. Men vi får se. Jag har så dåligt samvete och känner mig som ett fläskberg eftersom jag inte kunnat träna på länge.
12 arbetsdagar kvar..
Vad gjorde jag då de nästan fyra dagarna där uppe? Svaret är: Inte mycket. Några pulkaåk i GB-backen, byggde en snögubbe och en snölykta, en promenad runt byn, middagar med släkten, lek med småkusinerna, shopping hos Nestors (en diversehandel med nästan bara second hand prylar), fick en snabbkurs i stickning av farmor och det blev en del kortspelande och tv-tittande på kvällarna. Var ganska mycket dötid mellan aktiviteterna. Trist. Jag låter bitter jag vet, men jag tror mitt hälsotillstånd bidrog en hel del. Man blev liksom ännu mer begränsad. Annars brukar det va ganska mysigt där uppe i norr, och det var kul att träffa släkten.
Hemresan kunde dock blivit bättre. Uppe i flygplanet när vi började närma oss Arlanda fick jag en sprängande huvudvärk, det kändes verkligen som att huvudet skulle explodera. Jag visste inte var jag skulle ta vägen och var nästan helt säker på att jag fått en hjärnblödning, har hört att man då får en outhärdlig huvudvärk. Aldrig mer att jag flyger förkyld.
Efter lite mat och en ipren, just då världens bästa uppfinning, så skulle jag, Lisa och Lotta orientera oss hem i bil från långtidsparkeringen. Till saken hör att jag är den enda med körkort, och jag typ saknar lokalsinne, så jag körde med hjälp av två systrar med olika åsikter om resvägar. Det positiva var väl att alla tre gånger vi körde fel så kom vi på det med en gång. Haha. Hem kom vi i alla fall och det var ju huvudsaken. Nu är jag dock ganska säker på att nästa gång jag kör från Arlanda kommer jag åka rätt hela vägen. Man lär sig av sina misstag.
Nu sitter jag här hemma och funderar på vad jag ska göra för härligt på min lediga måndag. Om någon timme ska jag skjutsa Britta till bussen men jag hinner nog med en skön promenad i Kronskogen först. Sen är det nog dags för en sen lunch och ikväll kanske det blir slagstaglass med Petra. Om jag orkar ska jag gå på BodyPump med Marie och Kristina men jag vet inte om det är en jättebra idé. Idag är första dagen utan halsont så det kanske vore bra att vila inför fotbollsträningen imorgon. Men vi får se. Jag har så dåligt samvete och känner mig som ett fläskberg eftersom jag inte kunnat träna på länge.
12 arbetsdagar kvar..
Kommentarer
Trackback