Orealistiska mål
Suck. Jag, jag, jag. Jag orkar inte lyssna längre.
Mitt nya mål är att se ut som Danneel Harris till sommaren. Visst är det bra med orealistiska mål? Men försöka duger. Några kilo mindre och, om jag vågar, färgat hår så har jag gjort så mycket det går utan att ta till kniven. Och så desperat är jag inte. Har börjat träna nu så det går framåt sakta men säkert. Jag har fått en ny gymkompis, Jani, mycket trevligt. Det är lättare att få motivation om man är två, då kan man inte banga ur.
Cupen förra helgen gick bättre än förväntat. Vi vann första matchen med 1-0, andra med 5-0 och spelade oavgjort den tredje, 3-3. Hade vi vunnit eller spelat lika den fjärde oxå hade vi gått till final, men tyvärr förlorade vi med 3-0. Vi var tydligen inte så dåliga som vi trodde. Dessvärre sträckte jag ljumsken i tredje matchen och var tvungen att stå över den sista. Som tur är känner jag inte av det nu så förhoppningsvis var det bara en lättare sträckning, inte som i somras då jag inte kunde vara med på någon månad.
Mitt nattskift har förlängts månaden ut. Toppen. Det är hur sköna tider som helst, bara söndagsnätterna som är jobbiga då man börjar klockan åtta istället för halv elva. Dock har jag lite svårt att slita mig från sängen och går inte upp förens klockan tre på eftermiddagen, men sånt är livet. Det blir ändå mer fritid än om jag jobbar kväll, jag är inte lika trött som när jag jobbar morgon och dessutom blir det ju lite extra pengar. Hur bra som helst. Som det känns nu skulle jag gärna jobba februari ut oxå.
Imorgon får jag äntligen festa, har varit suger jättelänge. Hurra. Jag ska göra bål.
Snart är det dags att ge mig av till gymmet, kommer bli jobbigt med tanke på vilken träningsvärk jag har. Det blir nog bara ett lugnt pass med en längre powerwalk/jogging på rullbandet.
Ciao.
Mitt nya mål är att se ut som Danneel Harris till sommaren. Visst är det bra med orealistiska mål? Men försöka duger. Några kilo mindre och, om jag vågar, färgat hår så har jag gjort så mycket det går utan att ta till kniven. Och så desperat är jag inte. Har börjat träna nu så det går framåt sakta men säkert. Jag har fått en ny gymkompis, Jani, mycket trevligt. Det är lättare att få motivation om man är två, då kan man inte banga ur.
Cupen förra helgen gick bättre än förväntat. Vi vann första matchen med 1-0, andra med 5-0 och spelade oavgjort den tredje, 3-3. Hade vi vunnit eller spelat lika den fjärde oxå hade vi gått till final, men tyvärr förlorade vi med 3-0. Vi var tydligen inte så dåliga som vi trodde. Dessvärre sträckte jag ljumsken i tredje matchen och var tvungen att stå över den sista. Som tur är känner jag inte av det nu så förhoppningsvis var det bara en lättare sträckning, inte som i somras då jag inte kunde vara med på någon månad.
Mitt nattskift har förlängts månaden ut. Toppen. Det är hur sköna tider som helst, bara söndagsnätterna som är jobbiga då man börjar klockan åtta istället för halv elva. Dock har jag lite svårt att slita mig från sängen och går inte upp förens klockan tre på eftermiddagen, men sånt är livet. Det blir ändå mer fritid än om jag jobbar kväll, jag är inte lika trött som när jag jobbar morgon och dessutom blir det ju lite extra pengar. Hur bra som helst. Som det känns nu skulle jag gärna jobba februari ut oxå.
Imorgon får jag äntligen festa, har varit suger jättelänge. Hurra. Jag ska göra bål.
Snart är det dags att ge mig av till gymmet, kommer bli jobbigt med tanke på vilken träningsvärk jag har. Det blir nog bara ett lugnt pass med en längre powerwalk/jogging på rullbandet.
Ciao.
Kommentarer
Trackback